...men det har jag vetat länge. På senare tid har jag lärt mig att jag älskar egostickning. Det har egentligen inte funnits några hinder för stickning bara till mig tidigare men det har ändå aldrig blivit av. Alla projekt har redan i startgroparna varit ämnade för någon annan, eller inte passat... och så är jag dålig på att hålla fast i saker jag stickar. Jag är liksom klar när projektet är klart och passar det någon annan bättre gör det mig glad. Men det är konstigt att jag som stickar nästan varje dag går i en gammal köpemössa och konstiga vantar som redan sett sina bästa vinterdagar. Till nästa vinter är detta inget problem.
Egostickning:
Winter snowdrops socks.
I hate sundays... but this I've known for a long time. Lately I learnt that I love egoknitting. There hasn't really been any obstacles for knitting just for me before but it just never was. All projects were created for someone else, or not fitted... and I am really bad at holding on to things I've knitted. I am kind of finished with the project when it is done and if it fits someone else better it makes me happy. But it is weird that I - who knit almost everyday walk around in an old boughthat and weird gloves which I am sure already experienced their best winterdays. Til next winter this will not be a problem.
Egoknitting: Winter snowdrops socks.
2 kommentarer:
Fint fint fint! Hur var det nu, skomakarens barn...
Haha, precis! =) men det går fort när man stickar åt sig själv- de lilarosa är redan klara!
Skicka en kommentar